Testa Dig Själv! • Gratis Personlighets-Test Ny Nivå, Box 10119, 43422 Kungsbacka, info@nyniva.nu
 Start                   

 Personlighetstest  

 STRESS-test  

 Dianetik               

 Självanalys      

 Beställ material      

 Nyheter/Info      

 Mer om Dianetik  

 Om Scientologi    

 VIDEOKANAL

 Artiklar    

 Om författaren   

 Om Ny Nivå  

 Kontakta Ny Nivå  

GRATIS PERSONLIGHETSTEST


« Föregående artikel               Alla artiklar               Nästa artikel »



Hur man umgås med barn

- av L. Ron Hubbard -


Är du FÖRETAGARE?
Eller CHEF? »
  
n vuxen har i sitt förhållande till barn vissa rättigheter som barn och moderna människor har en tendens att ignorera. En bra, stabil förälder, som kan ge kärlek och hysa tolerans, är nog den bästa terapi man kan ge ett barn.

Huvudproblemet i barnuppfostran är hur man skall uppfostra barnen utan att knäcka dem. Du vill säkert uppfostra ditt barn på ett sådant sätt att du inte behöver kontrollera det, så att barnet förblir herre över sig självt i alla situationer. Barnets goda uppförande och dess fysiska och psykiska hälsa är beroende av detta.

Barn är inga hundar. De kan inte dresseras som hundar. De är inte föremål som man kan kontrollera. De är - och låt oss inte förbise detta - män och kvinnor. Barn tillhör inte något speciellt, från människan skilt släkte. Ett barn är en man eller en kvinna som ännu inte har vuxit färdigt.

Alla lagar som gäller för mäns och kvinnors beteende gäller också för barn.

Vad skulle du tycka om att bli släpad hit och dit och få en massa order och förbud? Du skulle avsky det. Den enda orsaken till att ett barn "inte" avskyr det är att barnet är litet. Du skulle halvt slå ihjäl någon som behandlade dig som vuxen med de order, de motsägelser och den ringaktning som de flesta barn får utstå. Eftersom barnet inte är stort nog slår det inte tillbaka. Det smutsar ner ditt golv, stör din tupplur och förstör hemmets ro i stället. Om barnet var jämställt med dig och hade samma rättigheter, skulle det inte ta ut denna "hämnd". Denna "hämnd" är ett vanligt beteende hos barn.

En ny syn på livet, av L. Ron Hubbard
Info/Beställ »
Ett barn har rätt till sin självdeterminism. Du kanske säger, att om barnet inte hindrades från att riva ner saker på sig själv och springa ut på gatan osv, osv, så skulle det råka illa ut. Men vad menar då du, som förälder, med att låta barnet leva i sådana rum eller en sådan miljö att det kan råka illa ut? Felet är ditt, inte barnets, om det har sönder saker.

Ett barns älsklighet och kärlek bevaras endast så länge som det kan utöva sin egen självdeterminism. Beröva barnet denna, så berövar du det i viss mån livet.

Det finns bara två skäl till att ett barn måste berövas sin rätt att själv bestämma: omgivningens ömtålighet och farlighet, samt du själv. Du överför nämligen på barnet sådant som har gjorts mot dig, vare sig du tror det eller ej.

När du ger ett barn någonting, är det dess eget. Det är inte ditt fortfarande. Kläder, leksaker, rum, det som barnet har fått, måste det få kontrollera helt och hållet självt. Om det river sönder sin skjorta, förstör sin säng eller har sönder sin brandbil, så har du inte med det att göra. Vad skulle du tycka, om någon gav dig en julklapp och sedan dag ut och dag in sade åt dig vad du skulle göra med den, och till och med straffade dig om du inte tog vara på den så som givaren önskade? Du skulle fördärva både givaren och gåvan, det vet du. Ett barn förstör dina nerver, om du gör så mot det. Det är barnets hämnd. Det gråter. Det plågar dig, har sönder dina saker, spiller ut mjölken "av en olyckshändelse". Och den ägodel som barnet så ofta har varnats för att ha sönder, den förstör det med flit. Varför? Jo, därför att det kämpar för sin egen självdeterminism, sin egen rätt att äga och ha inflytande på omgivningen. Den där "ägodelen" är bara ett annat sätt att kontrollera barnet. Det måste därför bekämpa ägodelen och den som kontrollerar den.

När du uppfostrar ditt barn, måste du undvika att "dressera" honom eller henne till att bli ett socialt djur. Ditt barn är från början sällskapligare och värdigare än du. På relativt kort tid blir det så hindrat av den behandling det får att det revolterar. Denna revolt kan bli så intensiv, att barnet blir ett riktigt busfrö. Det blir bullersamt och tanklöst, oförsiktigt med sina ägodelar, smutsigt - kort sagt allt som kan göra dig förargad. Om du dresserar och kontrollerar ditt barn, mister du dess kärlek. Ett barn som du försöker kontrollera och äga har du förlorat för evigt.

Låt ett barn sitta i ditt knä. Det sitter där nöjt. Lägg nu armarna om det och tvinga det att sitta kvar. Gör det fastän det inte alls har försökt komma iväg. Det börjar omedelbart sprattla och kämpa för att komma loss från dig. Det blir ilsket. Det gråter. Kom nu ihåg att barnet var tillfreds, innan du började hålla fast det. Du borde faktiskt göra detta experiment.

Alla dina försök att forma, dressera och kontrollera detta barn får det att reagera på samma sätt som om du försökte hålla kvar det i knät.

Du får naturligtvis svårigheter om ditt barn redan har dresserats, kontrollerats, kommenderats hit och dit och förvägrats sina egna tillhörigheter. Mitt i allt detta byter du taktik. Du försöker ge det dess frihet. Det är så misstänksamt mot dig att det får det förfärligt svårt att anpassa sig. Övergångsperioden blir svår. Men till slut har du ett barn som är välartat, som är väluppfostrat, som är sällskapligt, som tänker på dig och - vilket är mycket viktigt för dig - som älskar dig.

Det säger sig självt att ett barn som befinner sig under tvång, som vallas omkring och sköts om och kontrolleras blir mycket oroligt. Föräldrarna är för barnet entiteter som hjälper det att överleva. De betyder mat, kläder, tak över huvudet, tillgivenhet. Detta betyder att barnet vill vara dem nära. Och eftersom han är deras barn, vill han naturligtvis också älska dem.

Men å andra sidan är föräldrarna ett hot mot dess överlevnad. Barnets hela liv och väsen beror på dess rätt till rörelsefrihet och till att själv bestämma över sina tillhörigheter och sin kropp. Föräldrar försöker hindra detta i den missriktade tron att ett barn är en idiot som inte kan lära sig om det inte "kontrolleras". Barnet måste därför försöka slinka undan, kämpa emot och plåga och ansätta en fiende.

Detta är ängslan. "Jag älskar dem innerligt. Jag behöver dem också. Men de innebär ett hinder för mina förmågor, min intelligens, mina möjligheter i livet. Vad skall jag göra med mina föräldrar? Jag kan inte leva med dem. Jag kan inte leva utan dem. Vad skall jag ta mig till?" Där sitter barnet bland klotsar och leksakståg och funderar över detta. Detta problem, detta bekymmer kommer mer eller mindre att följa honom i arton år. Det kommer också att halvt om halvt förstöra hans liv.

Frihet för barnet betyder frihet för dig.

Om man inte bryr sig om sitt barns tillhörigheter, utan lämnar dem åt sitt öde, betyder det i längden att de är i säkerhet.

Vilken enorm viljestyrka krävs det inte av föräldrar för att låta bli att ge ett barn strömmar av förhållningsorder!

Men du måste låta bli detta, om du vill ha ett friskt, gladlynt, ordentligt, vackert och intelligent barn!

En annan sak är rätten att hjälpa till. Denna rätt får du inte lov att förvägra ditt barn. En människa känner sig duglig och kompetent endast så länge som hon får lov att bidra med lika mycket eller mer än vad hon själv har fått ta emot.

Ett spädbarn bidrar genom att försöka få dig att le. Det visar sig på styva linan. Litet senare dansar det för dig, kommer med pinnar, försöker härma vad du gör för att hjälpa dig i ditt arbete. Om du inte tar emot dessa leenden, dessa danser, dessa pinnar, dessa arbetsrörelser i den anda de ges, har du börjat hindra barnets bidrag. Nu börjar det bli oroligt. Det gör oöverlagda, underliga saker med dina tillhörigheter i ett försök att "förbättra" dem åt dig. Du skäller på barnet - detta tar knäcken på det.

Barnet har en plikt gentemot dig. Det måste kunna ta hand om dig, inte bara inbilla sig att det gör det, utan verkligen göra det. Och du måste ha tålamod nog att låta dig själv bli ompysslad på ett hafsigt sätt, tills barnet genom egen erfarenhet - inte genom dina anvisningar - lär sig att göra det ordentligt. Omsorg om barnet? Nonsens. Barnet vet förmodligen bättre hur det skall klara sig i konkreta situationer än vad du gör.



L. Ron Hubbard
Grundare av Dianetik och Scientologi


« Föregående artikel               Alla artiklar               Nästa artikel »


GRATIS PERSONLIGHETSTEST












 
Studiebesök, skolföredrag, grupparbeten om Scientologi

Om du har frågor kring personlig utveckling eller andligt helande, KONTAKTA OSS gärna!

Utforska ditt undermedvetna! Använd DIANETIK av L. Ron Hubbard.